.

torsdag 9 augusti 2012

Lite om mej och bloggen

Jag hade aldrig någon tanke på att läsa vidare efter gymnasiet. Jag har heller inte läst speciellt mycket böcker när jag var ung. Rest har jag heller inte gjort. Livet har varit ganska destruktivt och jobbigt. Med missbrukande föräldrar när jag växte upp, och senare i livet har jag själv haft problem. Däremot har den resan ifrån eländet varit en skola. Nu har jag varit nykter i 14 år,  något jag trivs med. Tankar som vad jag skulle kunna ha gjort dyker upp, något som kanske har med åldern att göra. Man tittar tillbaka på livet, kanske för att livet har varit väldigt ledsamt, och flera år har använts till att hela, förändra, få ett värdigt liv. Det kan ju låta som att allt i drogvärlden eller när man mått som sämst varit enbart elände. Så är det inte, jag har träffat många härliga människor som har haft mycket empati, varit musikaliska, tekniska, kreativa överhuvudtaget under den tiden. Men de negativa konsekvenserna som blir och hur droger förstör människor, är väl vad det livet till största delen handlar om :/ Men man förstår kanske inte det förrän långt senare, sett med nyktra ögon.
Men vad är det som är försent att göra ? Det finns möjligheter oavsett ålder och hur man mår. Det handlar kanske mer om rätt nivå. 
Sjukpensionär är jag, och har en son som flyttade hemifrån för några år sedan. Jag har accepterat min situation, men jag saknar stimulans. Tidigare ersatte nog drogerna mycket av den biten och bedövade naturligtvis det svåra. Men det har också varit fullt upp med annat, och jag har haft nog med mej själv och mitt tillfrisknande att bli drogfri.
Jag är nyfiken och rastlös de dagar som livet känns lite lättare. Men är man begränsad i kropp, psyket och med pengar, så är det inte alltid så lätt att hitta stimulans.
Jag har också  lätt för att gå in i saker lite för mycket, för att efter ett tag känna att jag inte riktigt orkar. Tror det kommer från barndomen. För mycket ansvar, att alltid bita ihop och aldrig känna efter, blev naturligt för att orka och överleva. Det finns fortfarande rester av det i mej, som då senare i livet tog ut sin rätt. I depressioner, självskadebeteende och droger. Men det var då, tiden läker kanske inte allt, men konstigt nog mycket :) Tiden det tar, är inte alltid så lätt att acceptera :/ 
Idag bestämmer jag själv över de val jag gör.
Men oavsett ork, så finns behov av att känna mening i livet, något som tar mej framåt. Jag var på en föreläsning för många år sen, en beteendevetare sa att en missbrukare har lika stort stimulansbehov som en fallskärmshoppare. Det är naturligtvis olika från en människa till en annan, men lite grann kan jag känna igen mej i det. Jag vill ha något som får skallen att vakna till :) Att hitta något som är positivt, handlar det naturligtvis om idag. Tidigare blev det galenskap när livet kändes grått.  Intressen har dykt upp som jag inte haft en aning om att jag skulle intressera mej för. Det bästa exemplet på det är datorer. Musik och att skriva gillar jag och det har funnits med mej hela livet oavsett hur jag har mått. 

Det började med att jag satt och tittade på tv. Det handlade om olika byggnader. Operahuset i Oslo, en kyrka i Reykjavik " Hallgrimskirjka " Riksbankshuset i Stockholm. När dom byggdes, olika stilar, tankar bakom, material mm. 
Sen följde jag en engelsk serie som handlat om slott och herrgårdar. Man fick veta vilka som hade bott där, hur dom levde och hur det hade byggts om, allt eftersom gårdarna bytt ägare.  
Likadant har det varit när jag tittat på program om konst, jag lyssnar som ett litet barn. 
Känslan av  jag vill veta mer !! har vuxit sig starkare med tiden. Jag tycker det är väldigt stimulerande och intressant.

Jag gillar allt som har med färg och form att göra. Tankar bakom en byggnad eller målning. Hur ljuset faller, olika vinklar, om tex. en byggnad ligger nära vatten och kanske kommer att ses av människor som kommer med båt. Detaljer som den som skapat har tagit med i beräkningarna. För att inte tala om budskap och symboler som kan finnas :) 
Bara genom att fota så ser man hur mycket som kan förändra en bild. Tid på dygnet, sol, mulet, innan oväder och olika vinklar.

Därför har jag bestämt mej för att läsa lite historia, konst, intressanta personer och om olika byggnader. 
Behöver jag en blogg för det ? 
Ja, jag kommer säkert få aha upplevelser som jag känner att jag vill dela med mej. Kanske kommer jag hitta fler ämnen, eller något som jag vill gå djupare in i. Som jag kommer fylla på med allt eftersom jag läser. Bloggen ska vara en liten morot, skriva ner ( man lär sig också genom att skriva ) och se vart det här tar vägen. Ett inte alltför stort mål som kan vara möjligt nån gång, är att kunna besöka någon stad och se något jag läst om. Men det är inte det viktigaste, utan jag vill jag ha ett liv som känns meningsfullt. 
En skola i miniatyrformat, där jag själv väljer vad jag vill läsa i min egen takt.
Jag letar ofta upp det jag vill läsa om på nätet, men lånar böcker emellanåt också. Ibland stämmer inte årtal och ingen kan väl veta säkert hur och vad som egentligen stämmer. I gamla böcker - läste jag - förskönar man gärna personer, och ibland dyker nya uppgifter upp som man inte har vetat tidigare. Så det jag hittar får man läsa som - det är vad man tror  iaf - Vitsen är ju också att jag samlar det som intresserar mej på ett ställe.

Nu kan man säkert ta vilken konstnär, byggnad eller slott som helst och hitta böcker som skulle räcka livet ut att läsa om, men riktigt så ingående kommer det inte att bli, utan lite allmänt om det som intresserar mej. Kommentarer struntar jag i här på den här bloggen.
Bling








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.