Jan van Eyck

Född ca. 1390 - död 1441 Flamländsk konstnär.

Två geografiska centra dominerar 1400- talets europeiska måleri.
Ungrenässansens Italien med bland andra, Masaccio och Sandro Botticelli och Flandern med Jan van Eyck.
I Italien ville konstnärerna återuppliva antikens gestaltning av den mänskliga anatomin med dess tämligen idealiserande drag. Därtill uppfanns 
Centralperspektivet och ett flertal målare sökte ge illusion av djup i sina målningar och fresker.
I Flandern däremot, inriktade man sig i första hand på en minutiös detaljrealism i framställandet av i första hand sakrala motiv, som uppvisade ett omfattande symboliskt innehåll.
I Flandern fick stafflimåleriet sitt genombrott, vilket ledde till att en nyrik borgarklass kom att utgöra ett mäktigt beställarskap. Målningarna som tidigare hade utförts på stora pannåer  eller som fresker, fick nu ett intimare format genom dukmåleriet.
Även måleritekniken utvecklades genom att Jan van Eyck förfinade oljemåleriet.
Jan van Eycks sannolikt mest kända målning är den symbolmättade 
Makarna Arnolfinis trolovning som på en och samma gång är ett dubbelporträtt av stor psykologisk insikt, en noggrant återgiven interiör och en av de största genremålningarna.
Storheten i Jan van Eycks genialitet framgår av hans sätt att framställa ett sådant motiv med den allra största klarhet och realism och ändå, av till synes vardagliga föremål, skapa en mystik som är så stor att den har trotsat alla tolkningsförsök.