fredag 20 februari 2015

Sandro Botticelli



Han namn var egentligen, Alessandro di Mariano Filipepi. Han föddes 1445 ( i några böcker står det 1444 ) och var son till en garvare. Han gick först i guldsmedslära, men sattes i målarlära vid femton års ålder i Fra Filippo Lippis verkstad, då denne arbetade på de stora freskerna i katedralen i Prato. Det är möjligt att Botticellis pensel försiktigt övade på dessa väggar. Han förblir i alla fall för alltid präglad av inflytande av denna munk, som lär ha fattat sympati för honom.
Men den unge mannen avslöjar en vetgirighet, som inte stillas av en enda lärare. År 1470 finner man honom hos bröderna Pollaiuolo, där han av Antonio lär sig nakenmåleri och att tolka mytologin. Strax därefter lånar han den noggranna modelleringen och en viss tendens att göra ansiktena gåtfulla av Andrea del Verrocchio
1473 träder Botticelli i tjänst hos familjen Medici, samtidigt som den mognadsperiod inleds, som skulle få honom att befria sig från tidigare inflytanden. Liksom Filippo Lippi målar han madonnor på Tondo ( " Tondi " är runda tavlor av florentinskt ursprung, som från början helt enkelt var brickor, där man lade sötsaker och presenter till kvinnor som just fött barn. Man brukade dekorera framsidan med heliga, historiska eller mytologiska scener enligt givarens smak. På  den andra sidan målades de båda makarnas vapen. Därefter hängde man ofta upp brickorna på väggen. ) men han ger dem ett mycket personligt uttryck. En smärtsam föraning som kontrast till barnets frid, Det är särskilt fallet i Maria och barnet omgivna av helgon,


 Jungfru Maria i    " Magnificat"  1481-1485   Uffizierna  


och Konungarnas tillbedjan ca. 1475  Uffizierna


där konstnären avbildar sig själv längst till höger i en vid gul mantel. De heliga tre konungarna och deras följeslagare är alla Medicier. Den gamle Cosimo på väg att kyssa Jesusbarnets fötter. Bakom honom den giktburne Giovanno, Giuliano, Lorenzo il Magnifico, och ett följe av vänner, poeter, konstnärer och parasiter.

Vid tretttiosju års ålder 1481 kallades han till Rom av påve Sixtus IV för att dekorera Sixtinska kapellet. Han målar tre fresker - Renandet av de spetälska,  Jesu frestelse, scener ur Mose liv och Bestraffningen av Korah, Dathan och Abiron. 

År 1482 återvänder han till Florens. Han har ett välgrundat anseende och han inleder en nära vänskap med humanister, filosofer och diktare runt Lorenzo il Magnifico. Och nu slår hans personlighet ut i full blom, vilket bekräftas av hans berömda mästerverk 

Våren   ca. 1482  Uffizierna Florens



Venus födelse ca. 1485    Uffizierna Florens 



År 1486 beger sig Botticelli till en kusin till Lorenzo il Magnifico, Lorenzo Tornabuonis villa, för att pryda den med fresker till ett bröllop. Man återfann dem på 1800- talet under ett kalklager och de fördes till Louvren. Dramatiska omständigheter gjorde att  de kom att bli Botticellis sista hedniska verk.

Bakom sin vetgirighet dolde han en orolig själ, redo att undergå Savonarolas djupgående inflytande. Från 1491 - 1498 dominerade denne reformator och dominikanermunk Florens, först moraliskt, sedan även politiskt. Han predikade ånger och bot som reaktion mot de vällustiga seder som fått härska dittills. Botticelli överlämnar sig utan förbehåll i hans våld, och blir en piagnoni ( gråtare ) d.v.s en av hans anhängare, varpå han kastar sina verk på fåfängans bål, som den skräckinjagande munken uppfört år 1497. Savonarola anhålls så småningom, torteras och bränns slutligen på bål som kättare på Piazza della Signoria.

Skakad av detta vill Botticelli i sin konst förbli ett vittne och en lärjunge till den besegrade. I Marias kröning, en altartavla utförd för kyrkan San Marco, upptäcker man att Botticelli förkastar de nya tekniska framstegen och i sin sista målning

The Mystical  Nativity  -   Den mystiska födelsen 1501


avstår han t.o.m från noggranna proportioner och perspektivet. Längst upp placerar han en inskrift på grekiska, där han uttrycker den förhoppning han fortfarande har, att hans andlige lärares ideer slutligen ska segra.



" Denna bild målades av mej Alessandro, mot slutet av år 1500, under Italiens oroligheter i den tid, då Satan släpps lös på jorden i tre och ett halvt år. Då denna tid är förbi, fängslas djävulen åter enligt kapitel tolv och vi ska trampa på honom som i denna tavla "

Trampa på honom som i denna tavla
, funderade jag på.. och lär väl fortsätta fundera på, om det är Satan till vänster ;)



Denna profetia, som inte döljer hans förtvivlan, skulle Botticelli bära på fram till sin död 17 Maj 1510, då var han sextiosju år.


Bling






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.